År 2014 kastar fortfarande en kille bättre boll än vad en tjej gör

Min dotter som fyllde åtta år kom hem i måndags och sa: Mamma, min gympalärare säger att killar kastar boll bättre än tjejer och att de därför är bättre på gympan än vad vi tjejer är.
 
Min dotter är inte den som är den, så hon hade kontrat gympaläraren som den 8 åring hon är och sagt, att hon minsann VISST också kunde kasta boll!
 
BRA DÄR!!!!
 
Jag lär mina döttrar att de har precis samma värde som deras motsatta kön oavsett i vad det gäller. De ska våga stå upp för sånt där skitsnack som jag ser det som.
 
Så ikväll var det föräldramöte och jag visste att gympaläraren skulle vara där. En viss irritation kände jag också!
 
Så när hon står där och frågade om det fanns några frågor??
 
Då kunde inte jag vara tyst (hade inte tänkt vara det i alla fall...)... Utan jag frågade henne HUR hon menade när hon hade påtalat till gruppen att pojkar är bättre på att kasta?????
 
Hon sa då att det inte var "så" hon hade menat men säger i samma veva att pojkar har det mer "naturligt" att stå och kasta....
 
VAD???
 
Jag kunde inte låta bli.. Så jag frågade henne då: HUR menar du nu??
Då säger hon återigen att pojkar har det mer "naturligt" och att de står och kastar sten och så vidare...
 
Jag kände att min ilska höll på att koka över!!!
 
Så jag sa nåt i stil med att: Menar du att flickor kastar sämre... Och så påpekade jag att det ÄR 2014 och att min dotter kastar sten väldigt bra hon också!!!!
 
Alltså hallå!! Vad i he##ete är det för FEL på personal i skolan... Barnen går i årskurs 2.... ÅK TVÅ.... De är BARN!!!
Oavsett vem barnet är så ska gympan vara på lek.... Det ska vara kul att lära sig använda kroppen genom gympan...
De ska INTE behöva höra om att det är en grupp som är bättre eller sämre!!
ALLA barn ska få uppmuntran att leka fram ett intresse för gymnastik och idrott i alla former.
 
Jag blir på riktigt uppriktigt förbannad när jag hör såna här djävla dumheter om att en grupp skulle vara bättre för att de står och kastar sten lite mer... SUCK!!!
 
Mina döttrar står och kastar sten nere vid stranden dagligen.. Men det kanske inte räknas för de har ju INTE snopp!!!
 
Nej LÄGG NER säger jag bara!!!
 
Barn ÄR barn och de ska banne mig INTE behöva få sånt skit upptryckt i ansiktet i skolan... Någonsin!
 
 
Taggar: Irriterad, Genus, Lika, Värde, Arg, Pojke, Flicka;

När du har tusen myror i ditt huvud och alla tänker olika

Det är mycket diskussion just nu om huruvida man ska eller inte ska, bör eller inte bör, medicinera sitt barn vid tex en ADHD diagnos.
 
Jag tänker absolut INTE säga bu eller bä kring denna diskussion. MEN jag kan berätta lite om hur min dotter har det i sitt huvud om hon INTE får sin medicin. Ja jag kan ju förstås inte ordagrant beskriva det eftersom jag inte kan varken se, känna eller ens förstå hur hennes huvud fungerar med eller utan medicin.
Men jag kan förklara vad jag ser när jag ser hennes kaos utan medicin...
 
Hon fick sin diagnos redan som 3 åring i Helsingfors på en helt fantastisk habilitering = HABBEN :)
När hon fick sin diagnos erbjöds det även medicinering. Jag var inte redo!
Jag var "livrädd" för att medicinera ett litet barn med amfetamin. Ja ordet var ju så laddat så jag nästan svimmade av bara tanken. Att ge ett litet barn ett sånt preparat det fanns inte i min värld!
Jag fick ändå MKT bra information om hur substanserna påverkade min dotter och vad följderna av detta skulle vara.
Att hon skulle få koncentrationsförmåga, ha möjlighet att ta in information och så vidare.
 
Men det enda som ekade i mitt huvudet var namnet på medicinen. Jag var skärrad och tyckte det var obehagligt!
 
En ny utredning gjordes vid Astrid Lindgrens barnsjukhus och den var klar 2001 i maj. Samma år som min dotter skulle fylla 8 år. Det hade nu alltså gått 5 år utan medicin och tillvaron var allt annat än "normal" för en 7 åring och för en familj. Vi höll alla på att gå under. Jag gjorde det senare med att gå in i väggen.. men det är en annan historia. (diagnos: Autism, ADHD, utvecklingsstörning samt Ep)
 
Den läkaren vi nu hade förklarade ännu bättre om medicinens "strategier" hos personen som tog den. Efter ett tag så kände jag: Nu är hon ju ändå äldre och jag går snart under... Vi kör!
 
Hon fick då den medicinen med det mycket laddade namnet: Amfetamin.
Dosen var extremt låg och namnet har ingenting med drogen att göra!!! Det måste verkligen förtydligas!!
Hennes läkare sa: Ge henne en tablett när du känner dig redo och se skillnaden.
 
Jag höll burken i min hand och tittade på mitt lilla barn :'( Gudarna ska veta att detta INTE var ett lätt beslut. Jag hade hennes medicins vara eller icke vara i mina händer....
Jag gav henne en tablett...
 
Och den skillnaden som jag såg kommer aldrig att kunna beskrivas med ord???!!!!
 
Helt plötsligt så stannade hon upp för första gången på 7 år. Hon tittade på mig som att hon såg mig för första gången.... "Vem är du", så såg hon ut!
Hon såg barnen i parken. Hon såg färgen på bilarna som körde förbi, ja hon såg bilarna.... Hon såg på barnprogram.... Hon såg hela världen på ett nytt sätt....
 
Och detta hade jag undanhållit henne i alla dessa år på grund av min egen rädsla. Vem var jag som hade rätt att göra det?
 
Sen har åren gått och nu är hon snart 21 år <3
 
Och så kom den dagen då jag, hennes mamma, hade missat EN tablett i dosetten..... Och det var förstås concertan som medicinen heter idag. Samma substanser ett annat namn!
 
Hon blev lite orolig över att den inte var där i dosetten. Jag med!
Vi var på semester och det fanns ingen möjlighet att lösa detta.. och det var ju helt klart MITT fel!!! Jag doserar hennes mediciner....
 
FAN!!!
 
Nu var det ju ingen fara att glömma just den, det hade varit värre om det varit hennes ep medicin. Så jag sa till henne: Det är lugnt, det är ingen fara, det är ok att vara utan den en dag...
Och så är det så det var ingen lögn!!
 
HOLY SHIT!!!!
 
Det var som att ha en tromb med sig hela dagen i form av virvelvindar som snurrade runt och inte kunde hitta en enda gemensam riktning....
Orden hoppade runt omkring som om de dansade disco, bugg och vals på en och samma gång... När en mening var på väg så dök minst 7 andra meningar också upp och ville vara med och trängas om uppmärksamheten... Benen ville gå åt två olika håll och håret stod på ända av alla andra håll övriga kroppen ville komma iväg till....
 
Både jag och hennes pappa tittade på varandra och sa: OH NO!!!
 
Hon sa: Mamma jag vet inte riktigt vad jag säger eller vad jag gör.. mitt huvud fungerar inte...
 
Nej sannerligen inte!!! Det var ett multikaos deluxe!!!
 
Och morgonen efter när hon fick ta sin medicin så sa hon: Gud vad skönt att äntligen få lugn och ro i mitt huvud!
 
Så vem är jag som förälder att neka mitt barn att få lugn och ro i sitt huvud??
 
 
 
 
 
 
 
Taggar: ADHD, Medicin;

8 år och helt underbar

Igår fyllde min näst yngsta dotter år. 8 år.
Och solen sken precis som när hon föddes.
 
Tänk att man som kvinna aldrig glömmer sina förlossningar :) Det är så otroligt häftigt!
 
Jag kommer ihåg när vi åkte in, blev inskrivna för igångsättning. Sommarens "sista" dag. Och hur det lilla knyttet tittade ut med en mörk kalufs på huvudet. Hur hennes storasystrar tog emot henne med så otroligt mycket kärlek.
Hon fick dem alla att falla rakt ner i kärleksträsket.
Hon styrde dem med sitt lillfinger och en av storasystrarna tatuerade till och med in hennes namn på sin kropp.
 
KÄRLEK!!!!!!!
 
Och nu fyllde hon alltså 8 år igår. Hon är så fin den tjejen. Så omtänksam och så godhjärtad. Men också en liten tjej med mod att säga ifrån, kraft att "slå" tillbaka och ingen som man sätter sig på "ostraffat".
 
Hon har "skinn" på näsan!
 
Igår hade vi kalas här hemma :) Det var så mysigt!!
 
 
Och söndagen som kommer ska hon ha kalas för sina klasskompisar på IP / Korpen. Det ska verkligen bli jätteskoj!! :)
 

Till igår hade hon beställt en regnbågstårta. Av tidsbrist så fick regnbågen sitta på insidan av tårtan :) Hon blev lika glad för det... som tur var :) Sötunge!!

Hon fick även ett musikljus som hon önskade sig :) därav endast ETT ljus i tårtan :D
 

Dessa var nog kalasets höjdpunkt... GUD så goda de var!!! :) Mmmmmm...
 
Och såna här små illbattingar... ja de har en given plats på ett kalas ;)

Hahahahhaa :) En bur är bra till mycket ;) OBS.. innan någon får panik nu så vill jag meddela att de lekte i den och att grinden är öppen :D
 
Tack till alla er som kom och firade Linnea. Hon uppskattade det verkligen!!!
 
 
Taggar: 8 år, 8 års kalas;